juliabergqvist

Just nu vet jag inte vad som händer. Jag kan inte kontrollera min känslor, inte åt något håll... även fast jag vet vad jag känner så vet jag att jag borde känna något annat. Måste allt vara så komplicerat hela tiden?
Jag önskar jag levde för 50 år sedan då både facebook och mobiltelefoner inte ens var påtänkta! jag hatar facebook samtidigt som jag inte kan leva utan det!

where did the romance go? what happened to all the love-letters?

Förr i tiden så kunde man inte sitta och vänta på att ragget man hittade i lördags skulle lägga till en som vän på facebook, utan ville man att det skulle hända något så var man tvungen att göra något åt saken!
jag vet inte ens hur livet skulel se ut utan min mobil, bara det att när den sorgligt nog inte funkar under några dagar känner man sig som att man tappat en arm. Är det såhär det ska vara? jag önskar att alla vågade ta fler chanser och gjorde mer spontana saker! Att ge komplimanger är en bit på vägen... ring istället för att skicka ett sms.

men okej, durå???? exakt vad gör jag just nu, jo sitter och hackar på facebook som snart borde vara överbelastat av alla mina knapptryckningar! bläääää... GIVE ME A BREAK!

men jag vet ju varför jag gör det, den ständiga väntan på att få höra ifrån honom.

Nu är det lika långt till stjärnorna som stärnorna till dig.



önskar att jag vore nån annan stans.